Milos vit sand & vita klippor

Den mest spännande delen av Milos kust innehåller en hel mängd valvbågar, sma bukter med höga tvärbranta väggar och flera grottor.

Kerstin Uisk har paddlat runt den grekiska
ön.

På ön Milos i Grekland bor Rod Feldtman från Australien som  hyr ut havskajaker och ordnar diverse paddeläventyr. I början av maj i år paddlade jag runt denna och en närliggande ö, c:a 12 mil, tillsammans med Rod, en ung norska, Stina och ett lite äldre engelskt par, Ingrid(som är otroligt vältränad och energisk) och Andy. Själv heter jag Kerstin, är 67 år och har paddlat i drygt 20 år. Den veckolånga turen innebar camping och självhushåll, så innan vi startade provianterade var och en för egen räkning. Utöver kajak, paddel, flytväst och kapell fick jag låna tält, liggunderlag och torrsäckar av Rod. Vi fem samsades om två trangiakök.

Eftersom väderleksrapporten spådde stark nordlig vind senare under veckan, beslöt vi att starta på nordspetsen av ön Milos, runda den lilla obebodda ön Polyaegos, och sedan fortsätta runt Milos och paddla på sydkusten i det värsta blåsvädret.

Den första dan var det mulet, svag vind. Vi startade från norra spetsen av ön, i orten Pollonia, längs ön Kimolos till ön Polyaegos, där vi helt plötsligt kom fram till en liten väl dold sandstrand framför en bäckravin med gröna buskar och ris, nedanför en fyr. Ön är obebodd, endast getter finns där. På kvällen ordnade Rod (ledaren)(liksom alla andra kvällar) bord och bänk för matlagning av några brädor som han hittade där, det är ju otrevligt med sand i maten. Vi ordnade också liten brasa att grilla på och vara vid under kvällen, av trä som vi hittade (även detta gjorde vi också alla de andra kvällarna.) På natten blev det alldeles svart, så vi fick användning för våra pannlampor.

Nästa dag var det också mest mulet, svag vind. Först gick vi upp till fyren, därefter  paddlade vi till en övergiven blygruva på ön Kimolos och gick i gångarna. Öarna har en mycket varierad berggrund, på grund av att de har skapats av olika vulkanutbrott för miljontals år sedan, från olika magmakammare. Lava och aska har lagrades under vatten, och sedan har sand och skal-rester lagrats ovanför och bildat sandsten och kalksten. Rod förklarade allt detta, han är utbildad geolog. Vi stannade och åt lunch på ett strandcafé och promenerade sedan en stund i en söt grekisk by. Sedan till en underbar tältplats på en blomsteräng, med fri sikt åt alla håll. Bad och klädtvätt.

Tillbaka till Milos. Sedan en dag med härlig 24 km paddling, sol, lagom vind, lite motvind, mycket sidovind och medvind. Lång lunchrast på en liten strand på en obebodd tvärbrant klippa, med en stig upp till en övergiven fyr och en familjekyrka. Rod är gift med en grekisk kvinna, Petronela, från Milos, och kunde därför förklara mycket om livet på ön. Bad. Tältning  på en vid sandstrand nedanför vita rundade bentonitklippor på Milos västsida. Över vit sand eller vita klippor får vattnet en häpnadsväckande intensivt blå färg, med blågröna och lila skiftningar.

Nästa dag med sol, stark nordlig vind (force 6, jag tror det motsvarar 12 m/sek). Mycket höga trädlösa uddar skjuter ut i havet med raviner emellan, som så att säga samlar vinden, därför blir det många vindbyar. Vi hade inte hunnit ner till sydsidan av ön, och när vi paddlade i medvind runt ett utskjutande hörn av ön kände jag obalans och hängde sedan helt plötsligt upp och ner under kajaken. Det var ca 19 grader i vattnet, och Rod kom snabbt fram och tömde min kajak, hjälpte mig att samla ihop alla prylar, som flutit ut, och hjälpte mig att komma upp igen, så det kändes inte så farligt, men min självsäkerhet fick sig en törn.

 Därefter kom vi fram till den mest spännande delen av Milos´ kust som innehåller en hel mängd (24?) valvbågar, små bukter med höga, tvärbranta väggar och flera grottor. Vi såg en fantastisk ”blå grotta” . Vi backade in i mörkret, och när vi tittade ut mot ingången skimrade vattnet som självlysande i medelhavsblå färg. Även när någon rörde med paddeln i vattnet skimrade det på samma sätt. Lunch i en liten trång bukt med tvärbranta väggar.  Rod fick jobba hårt den dagen, för jag kapsejsade ytterligare 2 gånger, i en hård  vindby som plötsligt störtade ner från en klippa  Sedan upptäckte han att Andy hade drivit ut mot havet i den hårda vinden och Rod fick paddla ut och hjälpa honom. Natt på en strand med slipade småstenar. Det fortsatte att blåsa hårt hela natten, bara jag, som hade ett självstagande kupoltält och är van att tälta utan att slå ner pinnar i marken, hittade en bra plats i lä

Dag 5.  Fortfarande stark vind.  Ingen av oss ville paddla långt efter gårdagens erfarenheter, och eftersom bilväg gick ner till stranden, flyttade vi kajakerna till en annan mera skyddad strand, en kort bit från en bilavlastningsplats. Där fanns ställen där sanden var varm av vulkanisk värme från underjorden. Man kunde gå tillbaka genom ett klippvalv till den strand där vi hade lastat av kajakerna, där fanns en restaurang som vi så klart prövade.  På eftermiddagen paddlade vi till en naturlig bastu värmd av vulkaniska ångor, en liten bit från lägret. Annars vilodag.

Dag 6 Ganska stark nordlig vind. Vi lät tälten stå och transporterade över kajakerna till öns nordspets, och paddlade tillbaka c:a 12 km. På så sätt skulle vi ha paddlat runt hela Milos´ kust när veckan var slut. (Eftersom vi den sista dagen paddlade tillbaka till det ställe där vi först tog upp kajakerna).  Jag paddlade dubbelkajak med Rod. Vi tittade på en sedan länge övergiven utskeppningshamn för svavel, övergivna och förfallna byggnader för upparbetningsanläggning och bostäder. Berggrunden var delvis vit, delvis gul av svavel, alldeles sur om man slickar på en sten. Inget kunde växa där. På Milos har man utvunnit olika mineraler mycket länge, man började med obsidian på stenåldern, och fortfarande är gruvnäringen den viktigaste inkomstkällan på ön. När vi kom tillbaka till våra tält, grävde Andy och Ingrid upp den potatis de hade grävt i den vulkanvärmda sanden. Smakade som vanlig bakade potatis, men lite för sandig, det hade varit bättre att ha den i t.ex. folie.

Sista dagen. Ganska svag vind, dock, på grund av Milos´ topografi, byig och växlande kring uddar, sidvind tvärs över vikar. En medhjälpare till Rod, Julian, var med oss, skicklig och kul kille, inte lika personintresserad som Rod. Ganska lätt och kort paddling, tillbaka till stranden med de slipade stenarna. På vägen stannade vi i en totalskyddad vik och övade räddning och paddeltag. Tillbaka med bil till Petronelas´ Guesthouse, dit vi kom kl 5. Efter att ha duschat, tvättat håret, sett om vår utrustning åt vi gemensam middag, som blev väldigt trevlig.

 

Click on photos to enlarge

Click here to see more photos